SE* Willow Field's

Kull 5 - Månkullen
Född 2017-04-06

Mamma Luna

SE*Willow Field's Anemone nemorosa


f 24

Född: 2013-05-09


Testad neg för HCM senast augusti 2016, FiV, FeLV 

Pappa Colton

SE*Wira's Colton Bombasticov


ds 22

Född: 2015-06-23


Testad neg för HCM, FiV, FeLV senast 2016

Vikttabell
 1dygn
 1v.
 2v.
 3v.
 4v.
 5v.
 6v.
 7v.
8v. 
 9v.
 10v.
 11v.
12v. 
Ferdinand 
 81g
99g
151g
 206g
262g 
 383g
 518g
 650g
 766g
 883g
 988g
 1149g
 1276g
Elara 
 98g
 192g
 267g
 358g
 441g
 502g 
 544g
 672g
 838g
 929g
 1072g
 1161g
 1241g
Io 
 104g
 199g
 267g
 314g
 362g
 390g
 464g
 590g
 725g
 855g
  998g
 1131g
 1249g

Veckodagbok


1 Juli - Nu har de så äntligen nått den aktningsvärda åldern av 12 veckor (+2 dagar)! Alla mår bra och det springs hej vilt här hemma =) De senaste 2 veckorna har jag successivt kunnat minska stödmatningen för Ferdinand och som synes har han ändå gått upp bra i vikt. Fortsätter nu att minska de mängden mat han får av mig och hoppas att han kommer kunna klara att försörja sig själv så småningom. Eftersom det varit lite svajigt med den här kullen och Elara kommer flytta först om ca 4 veckor har jag skjutit upp vaccinationerna så sent som möjligt, men nästa vecka är det dags för den andra + ID-chippning. Stamtavlor har kommit så nu är de registrerade i Sverak också =)

Det är alltid spännande att se hur ungarna utvecklas och som jag nämnt tidigare har de väldigt olika personligheter alla tre, men ibland undrar man hur saker nedärvs - när Aurora var några månader började hon tycka att det var väldigt spännande när jag skalade ägg, så varje gång jag gjorde det kom hon springande, men efter att kattungarna föddes slutade hon helt med det...som ni vet flyttade Aurora förra veckan och gissa vad som hände - för några dagar sen hittade jag en annan väldigt nyfiken katt bredvid mig när jag skalade ägg - Elara! Jag har ju tyckt länge att de är väldigt lika till sättet och det här bidrar ju helt klart till den bilden =) Har fått rapport från Auroras nya familj att hon sakta men säkert börjar vänja sig vid allt nytt, inte minst alla nya ljud från små barn, och fortsätter vara precis så social och nyfiken som hon alltid varit =) 

Normalt brukar jag sluta för veckodagbok när kattungarna är 12 veckor gamla, men den här gången kommer jag försöka återkomma i alla fall en eller två gånger tills Elara flyttar vid nästa månadsskifte, så... på återseende! 


25 Juni - Elva veckor gamla och åh vad fina de är - men oj så olika både till utseende och personlighet! Det är fantastiskt att få följa de alla tre och se de utvecklas och trots alla bekymmer på vägen är de nu precis så som 11-veckors kattungar brukar vara...pigga, lekfulla, sällskapliga. Ferdinand är fortfarande överlägset mest social - alltid nyfiken på främmande och allt, precis allt, är spännande. På så sätt är han väldigt lik mamma Luna vid samma ålder, med den skillnaden att han är väldigt mycket mer social med oss tvåbenta - han älskar att vara i famnen och vill gärna bli kelad med, nästan när som helst. Io och Elara vill också vara med överallt men är betydligt försiktigare bland främlingar och nya miljöer. Io blir mer kelig och sällskaplig, men vill inte gärna vara i knät/famnen nån längre stund, fast man får gärna kela med magen när hon ligger och vilar =) Elara har full fart i kroppen och blir också gärna kelad med när hon rusat av sig all energi, men är den som fortfarande är mest försiktig kring sånt som är nytt. Hon är också den som är mest "mammig" så det blir nog jättebra att hon stannar lite extra länge innan hon flyttar. På tal om flytta, så är det precis vad Aurora gjort idag. Känns väldigt konstigt och tomt, men samtidigt bra då hon får komma till en familj och miljö där hon verkligen har möjlighet att trivas bättre än hon gjort i en lugn lägenhet - kan se hennes framför mig där hon springer i gröngräset med den röda pälsen fladdrande kring sig =)  


17 Juni - Tio veckor gamla och oj vad det springs, hoppas och brottas. Alla tre har verkligen roligt tillsammans och det märks att de nu är ganska lika i sin utveckling. Det är också tydligt att de är äkta sibbar - ligger gärna på rygg och sover, och vill gärna vara i närheten där vi är. Just nu har Io och Elara lagt sig tillrätta på skrivbordet bredvid datorn, precis som både mamma och Aurora brukar göra =) Dock finns tydliga skillnader i personlighet - inte bara utseende! Elara är den som är mest pigg och aktiv, alltid sugen på att brottas. Hennes favoritplats är högst upp i klösträdet där hon gärna sover tillsammans med Aurora. Io är lite försiktigare men har börjat bli alltmer aktiv och, inte minst, mer interaktiv med oss människor - väldigt trevligt, vi hoppas hon fortsätter utveckla den sidan! Ferdinand är sitt vanliga jag - full av lek och bus, men samtidigt väldigt social med oss tvåbenta. Jag har än en gång försökt minska på stödmatningen från 3ggr/dag till 2, men det gick inte den här gången heller då viktkurvan planades ut. Så fort jag ökade till 3ggr igen gick han upp som vanligt... Han äter torrfoder och lapar vatten, men nyser förstås en del i samband med detta, han har dock blivit väldigt skicklig på att nysa rent nosen så är inte lika "snörvlig" som tidigare. Vi fortsätter jobba på att han ska kunna försörja sig själv, men utsikterna är förstås inte så bra =( Io och Elara äter nu för fullt, både vått och torrt, och får dessutom fortfarande dia en del från mamma. 

Om en vecka flyttar Aurora. Det kommer bli väldigt tomt efter henne, men hon kommer få ett riktigt drömhem hos en barnfamilj som var tänkta att köpa en kattunge från Lunas första kull. Tyvärr gick det inte då, men nu hörde de av sig igen och ville gärna ge Aurora ett nytt hem hos dem. De bor på landet där det förutom leksugna barn finns insekter, möss, stenmur och äppelträd - paradis för en aktiv och social katt =)


10 Juni - Nio veckor och alldeles underbara =) Var hos veterinären för första vaccinationen i veckan. Tyvärr kom de med sorgliga nyheter gällande Ferdinand...prognosen för honom är väldigt dyster då de inte känner till någon vuxen katt som klarar att leva med den typ av gomspalt han har =( Försäkringar täcker inte medfödda missbildningar och om man ändå väljer att operera finns det inte mycket erfarenhet av den sortens operationer (pga att så få har råd att betala dem utförs väldigt få) och resultatet sällan blir bra (kan bli många besvärliga operationer för katten utan att funktionen blir så mycket förbättrad, många gånger försämrad pga komplikationer). Dock konstaterade de att han än så länge, med hjälp av stödmatning, tycks må bra och vara normalt utvecklad i övrigt. Jag beslutade att vaccinera honom trots att det är möjligt att han bara har veckor kvar att leva. Steg ett är att han behöver kunna försörja sig själv utan stödmatning. Om han skulle klara detta är det ändå stor risk att han utvecklar lunginflammation och i så fall är det humanast att låta honom somna in. Just nu tar vi en dag i taget och låter honom leva så länge som han visar att han mår bra och njuter av livet, men skulle han bli dålig eller sluta utvecklas så får vi vara glada för den tid vi fått. Mer positiv var undersökningen av Io, hon bedöms helt normalutvecklad och frisk - jätteskönt! 

Det var väldigt spännande att se hur ungarna reagerade på sin första utflykt utanför hemmet. Ferdinand tyckte det var jätteroligt! Han var snabbt ute ut buren och började undersöka hela rummet hos veterinären, Io smög ganska snart men väldigt försiktigt ut för att se sig omkring, medan Elara tyckte det var jätteläskigt - hon vägrade komma ut ur buren och när jag försiktigt lyfte fram henne gömde hon sig snabbt under en stol, stackarn. Hon blev väldigt glad när vi kom hem igen... 

Framtiden för ungarna är nu helt bestämd (vet att jag sagt det förut, men nu är det faktiskt klart!). Elara flyttar i början av augusti medan Io stannar. Ferdinand blir förstås också kvar, men vi är inställda på att han kanske inte klarar sig så länge till - varje dag är en gåva!


3 Juni - Åtta veckor och nu märks det verkligen att de börjar bli stora, även om de känns väldigt små - särskilt i jämförelse med storasyster Aurora som väger en bra bit över 4kg! Nu klättrar de högt i klösträdet (i alla fall Elara och Ferdinand, Io är lite försiktigare) och har börjat bli riktigt skickliga på att hoppa omkring och leka "inte nudda golv". Ferdinand har inte gått upp riktigt lika mycket som tidigare, men det är mitt fel då jag försökt hitta vilken nivå av handmatning han fortfarande behöver, fick således lite för lite mat ett par dagar (han gick aldrig ner i vikt, bara inte upp lika mycket som han behöver), men nu verkar vi ha hittat rätt nivå. Jag har nu lyckats konstatera att han har en gomspalt, dock är den partiell, vilket gör att den är svår att se. Å andra sidan är den således ganska liten, så har en förhoppning om att det ska gå att rätta till - skulle kännas väldigt tungt att behöva ta bort honom. Vi får se vad veterinären säger på onsdag då det är dags för vaccination och extra besiktning av Ferdinand och Io. Sistnämnda är väldigt söt, men brås en del på mamma och mormor tror jag då hon inte gärna vill vara i famnen och tydligt har en bestämd uppfattning om vad hon vill och inte. Går gärna sin egen väg, men leker förstås också glatt med syskonen, älskar när vi tvåbenta tar fram vippan - den kan man jaga runt, runt i rummet =) Hon visar också tendenser att vara lite försiktig när det händer obekanta saker, som besök av främlingar, men efter en stund är hon framme och hälsar. För Elara är det nu klart med ny familj - hon flyttar bara några kvarter bort där hon kommer få ett härligt hem. Känns väldigt bra =) Möjligen kan även Io bli aktuell för nytt hem då hon fortsätter utvecklas väldigt fint, även om hon fysiskt fortfarande är något efter de andra. Beslut tas tidigast efter veterinärbesiktningen nästa vecka.


27 Maj - Sju veckor gamla supermysiga! Elara har nu börjat ta för vana att hoppa upp i knät och sova (dvs om det finns något knä tillgängligt) - hon lägger sig snabbt tillrätta och stannar sen en timme eller två om underlaget tillåter, och det är ju en fantastiskt bra ursäkt för att titta klart på en film eller läsa en bok riktigt länge... Io är mer för att upptäcka världen, så hon har inte samma ro att vara i famnen/knät, men det har hänt att hon somnat där också (bildbevis finns!). Med Ferdinand blir det ju lite speciellt eftersom han är handmatad - somnar gärna högt spinnande efter en måltid. Jobbar just nu hårt för att han ska börja äta torrfoder spontant - han tycker att det är gott och klarar bra att få i sig (men hostar och fnyser en del), men har ännu inte kommit på att han själv kan gå och äta när han är hungrig, dock har han börjat lapa vatten helt utan problem=) Elara och Io äter nu fulla portioner våtfoder och går även och knaprar torrfoder spontant, samt lapar vatten - så skönt att det nu fungerar bra, och som synes ovan har alla tre gått upp alldeles utmärkt i vikt! Glömde skriva förra veckan att alla tre nu går på lådan utan problem - har inte varit en enda olycka sen de började springa fritt i vardagsrummet - det är jätteduktiga (använder både öppen låda och låda med lucka). Det är full aktivitet under lekstunden - det jagas i full galopp, skuttas, hoppas, brottas och klättras. Bollar är väldigt roligt, särskilt de som prasslar och man kan bära omkring på. En favorit är också spöt av läder med liten pälsboll i änden - de turas om att jaga och när fångat stolt bära omkring på det i munnen. 


De tre är väldigt olika både till personlighet och utseende. Särskilt roligt är det att se Io vs Ferdinande då den senare är mörk med kort päls och superlånga bakben (individuella bilden visar honom med hopvikta bakben, han är definitivt inte dvärgväxt som annars kan tro...), medan Io fortfarande har kortare ben och jättetjock fluffig ljus päls! Pälsarna börjar nu utvecklas mer och jag kommer nog få tänka om gällande färgkodning... Elara och Ferdinand är sannolikt silver båda två (men inte mycket vilket gör det svårbedömt) och Io misstänker jag är mönstrad då hon tydligt börjat bli ljusare runt ögon, mun, tassar, mage och ytterkanten kring öronen. Bålen visar inga tydliga tecken på mönster, men finns ett par smala, ljusare ränder på var sida, vilket gör att jag i första hand misstänker tabby-mönster (i så fall skulle hela den här kullen var tabby!). Kommer ha lite is i magen gällande registrering för att kunna bedöma bättre, hoppas ändå stamtavlor ska komma i tid till försäljning.



20 Maj - Sex veckor gamla och nu har de fått flytta ut ur hagen och springer fritt i vardagsrummet! Det är verkligen full fart, och väldigt spännande att se hur de utvecklas. Elara tar verkligen efter mamma Lunas atletisk förmågor då hon snabbt och lätt klättrar och hoppar upp på allt - soffan och fåtöljen var en barnlek att bemästra, näst på tur är det höga klösträdet, för att inte tala om människoben... Io har lite förvånande visat sig vara en riktigt modig och smart tjej - hon är hela tiden först med att utforska allt nytt på det horisontella planet, inget är för läskigt! Ferdinand är mer bekväm av sig och nöjer sig med att följa efter systrarna för att leka. Han har gått upp väldigt bra i vikt även denna vecka, trots förkylningen, men får fortfarande upp en del mjölk genom näsan. Jag har därför, efter mycket övervägande, beslutat att han definitivt får stanna hos oss för säkerhets skull. Även Io har gått upp bra i vikt och hon äter nu våtfoder utan att få magproblem och har dessutom visat att hon kan äta torrfoder - matglad tjej! Hon har dessutom utvecklats fint även fysiskt från att halka omkring långsamt på golvet till att räta på benen och hitta balansen så att hon nu springer och hoppar så bra att hon t.o.m. kan jag Elara. Öronen har också börjat bli större, väntar nu bara på att de ska räta upp sig lite mer, och även på att hon ska byta ut babypälsen samt få lite längre ben - men det kommer! Elara har kämpat lite med vikten då hon totalvägrat våt- och torrfoder, vilket hon nu verkligen behöver för att få i sig tillräckligt med energi, men igår började hon plötsligt äta av våtfodret med stor aptit, så ser ut som det vänder nu =) 


Har haft riktigt svår beslutsångest gällande hur jag ska göra med Io och Ferdinand - inte svårt i sig att låta dem stanna kvar (de är väldigt härliga), men då jag bor betydligt trängre än tidigare kan jag inte ha fler än 3 vuxna katter, så beslutet att låta dem stanna innebär att jag måste omplacera någon av de andra, vilket känns väldigt tufft. Har dock nu beslutat att låta omplacera vår fantastiskt vackra Aurora då hon har ett stort behov av aktivitet som är svårt att tillgodose här, tror därför att hon skulle må bra av att få komma till en barnfamilj med möjlighet till utevistelse. Hon är fortfarande en ungkatt, född 20 januari -16, och är väldigt social och lekfull, men, precis som pappa Sickan, matglad och har lätt att lägga på sig för mycket vikt. Hon är redan kastrerad och har förstås följt vaccinationsprogrammet. Hennes vackra utseende gör att hon skulle kunna delta i utställningar, men hon är inte tränad för detta så det skulle kräva lite arbete för att få henne vänja sig vid allt vad det innebär. Om någon av er som läser detta är intresserade av en omplaceringskatt, eller känner någon som är det får ni gärna höra av er. Ferdinand och Io är ju fortfarande väldigt små så vi har ingen brådska att omplacera henne - det viktigaste är att hitta ett riktigt bra hem!


12 Maj - Fem veckor och äntligen en vecka då alla fått vara friska. Ferdinand har ätit för allt han är värd, vilket också synts på vågen! Tyvärr märkte jag i natt att han började bli förkyld igen, täppt i näsan, och har idag haft svårt att få i sig mer än små mängder åt gången, så jag får mata oftare istället. Som tur är har han börjat tycka om torrfoder lite, men har inte förstått att man kan äta direkt ur skålen utan vill istället bli handmatad en bit i taget - det är till att vara lite bortskämd...men det bjuder jag på just nu, det viktigaste är att han får i sig energi. Har glömt berätta att han är en riktig spinn-maskin! Han låter nog mest av alla kattungar jag haft - en gång till och med när han satt och kissade! Han fortsätter vara duktig att gå på lådan och har nu även fått sällskap av både Io och Elara, även om sistnämnda krävde att jag monterade mammas kattlåda till hagen för att hon skulle kunna tänka sig att använda lådan istället för filten... Det händer förstås fortfarande en del olyckor, men för det mesta klarar de det bra =) Elara är full av energi men är fortfarande helt ointresserad av annan mat än från mamma - jag jobbar på det och hoppas att hon snart får smak för torr- och eller våtfoder så att hon får bra tillskott av energi för att fortsätta orka leka och busa! Io fortsätter följa halvmorbror Felix utvecklingskurva - hennes viktuppgång är väldigt liten, vilket bl.a. beror på att magen inte riktigt tål våtfodret än (hon tappade mycket vikt i samband med en tillfällig diarré jag kopplar till ökat intag av våtfoder). Hon älskar moussen så jag skulle gärna ge henne mer också för att gynna viktutvecklingen, men nu får jag fortsätta ge henne små portioner ett par gånger om dagen tills magen tål det bättre. I övrigt går det som sagt långsamt men stabilt framåt: ansiktet börjar få tydligare form, tänderna har tittat fram, benen är fortfarande korta men har sträckt ut sig så att hon rör sig lite bättre - som sagt en blond kopia av Felix.


Håller som bäst på att bestämma mig för hur jag ska göra med den här kullen med tanke på sjukdomar och försenad utveckling. Just nu lutar jag mot att låta både Io och Ferdinand stanna kvar för att följa deras utveckling noggrannare. Finns en risk att Ferdinand har någon liten missbildning i munhåla/svalg som gör att han ibland får upp mjölkersättning i vänster näshåla då han äter, vilket i sin tur kan bidra till att han drar på sig infektioner (det är alltid i näsan förkylningarna sitter). Många gånger är en sån liten missbildning endast besvärande då de är unga och när de växer till och äter torrfoder märks det inte alls. Vi får se hur de närmaste veckorna utvecklas och vad veterinären säger vid undersökning i samband med vaccination vid 8-9 veckors ålder (skulle han eller Io bli sämre innan dess tidigareläggs förstås undersökningen).

Den här utvecklingen har också gjort att mina vanliga rutiner för besök av de som är intresserade av kattungar inte alls kunnat följas. Jag ber om ursäkt för det, men vill dels vara noga med att kattungarna klarar av besök, och dels är det nu så få som är till salu att jag inte tar emot fler än 2-3 intressenter i första läget. Om du har anmält ditt intresse men inte hört något ifrån mig på länge får du gärna höra av dig igen om du är fortsatt intresserad, tänk då på att det är Elara i första hand jag nu letar köpare till och hon är en aktiv, lekfull och social tjej - så hon behöver mycket stimulans. Hon tycker också om att sitta i famnen och bli lite kelad med, så hon kommer nog också bli riktigt mysig bara hon får utlopp för energin. Io kommer definitivt stanna åtminstone tills hon nått normal storlek och utveckling för åldern, och Ferdinand är det som sagt just nu osäkert hur det ser ut för.


Har tyvärr inte lyckats få till så bra individuella bilder den här veckan - antingen sover de, eller så är det full fart!


5 Maj - Fyra veckor och nu börjar det bli fart i hagen! Har nu också bestämt mig för att kullen består av en hane och två honor dvs Ferdinand Elara och Io. Tyvärr har vi haft ännu en berg-och-dal-banevecka då Ferdinand återigen blev sjuk trots att vi begränsat det så att bara jag hanterar ungarna och är noga med handhygienen (det har vi förstås varit hela tiden), men är man så liten som Ferdinand och dessutom inte får i sig antikroppar från mamma så är man väldigt känslig tills man börjar producera egna antikroppar. Tedde sig som en förkylning denna gång också, men var lite piggare än sist, dock lika svårt att äta under tre dagar vilket har synts på vågen - trots det ganska bra viktuppgång då han ätit väldigt bra både innan och efter. Alla har fått börja smaka på babymousse (våtfoder), Elara och Ferdinand är helt ointresserade men Io tycker det är riktigt gott - lite svårt att äta ännu så slickar mest. 

Som synes ovan har Io även denna vecka gått upp väldigt lite i vikt och det blir alltmer uppenbart att hon har en näst intill identisk utveckling som Felix från kull 1. Veterinär undersökte Felix men fann ingen förklaring och vid ca 10-11 veckors ålder började han plötsligt utvecklas betydligt snabbare för att vid 4½-5 månaders ålder vara helt normal för sin ålder. Har sen vuxit upp till en aktiv och matglad 5kg katt! Hoppas att det kommer gå lika bra för Io - hon är verkligen bedårande, och även om hon utvecklas långsamt fysiskt finns inget som i nuläget tyder på att hon är påverkad i sitt beteende. Sannolikt har de både en lindrig form av störning i ämnesomsättningen, som hos Felix tycks ha rättat till sig självt med åldern. Kommer förstås ha ett vakande öga på Io framöver och hoppas att det även för henne är en ren tidsfråga. Har definitivt beslutat att hon får stanna hos oss och utvecklas i lugn och ro i sin egen takt. På grund av att nu två ungar i min uppfödning har haft samma avvikande beteende finns en misstanke om att detta kan vara ärftligt (Felix är Ios halvmorbror) därför har jag tagit beslutet att inte låta någon från denna kull gå vidare i avel, vilket jag initialt hade tänkt. Förutom Luna har alla tidigare ungar kastrerats så om det är en ärftlig defekt kommer den inte föras vidare utifrån avel härifrån, vilket känns skönt. 

Elara är den som utvecklas helt normalt, hon är så härlig - full av fart och bus, brås månne på mamma... Ska bli spännande att se hur hon beter sig vid besök av barn då jag tror att hon skulle må bra av en barnfamilj med mycket liv och rörelse.

Ferdinand är trots sin litenhet väl utvecklad i övrigt och är en mörk minikopia av Elara - nu hoppas vi bara att han ska hålla sig frisk och fortsätta gå upp i vikt. Han gillar också att busa och brottas både med Io och Elara. Han är också den som har fattat vad kattlådan är till för - har kissat där flera gånger! Dock blir det en del olyckor när han blir störd antingen av att Io undersöker lådan och är "i vägen" eller att Elara finner det omåttligt lockande att attackera när han sitter och koncentrerar sig (det är ansträngande att kissa i början)...


28 April - Tre veckor gamla! Den här veckan började som en mardröm då Ferdinand plötsligt blev väldigt slö och inte längre ville äta lördag förmiddag. Tyvärr är inga veterinärkliniker i närheten öppna på helgerna, men kunde ringa vet-akuten i Linköping. Misstänkte att han drabbats av virus, men med tanke på handmatningen finns också alltid rädslan för lunginflammation och då jag hade antibiotika kvar hemma fick han börja med det, samt täta matningar med små, små mängder mjölkersättning. Under två dygn trodde jag inte att han skulle klara sig, men tredje dygnet vände det och på det fjärde var han återigen sig själv, om än hungrigare än någonsin, så tack vare det har han trots allt klättrat över 200g-strecket! Även de andra två drabbades, Elara/Ymir endast lindrigt med en dags utebliven viktuppgång, men Io/Oberon har haft det tuffare och har nog sin lite lugnare personlighet och senare utveckling som fortfarande gör att hen inte är lika aktiv att söka maten varför viktuppgången är väldigt sparsam. Försöker stimulera till tätare måltider och hoppas att det blir bättre denna vecka. 

Som om det inte vore nog med detta elände började också Luna komma in i löp strax innan ungarna blev sjuka, vilket resulterade i att hon började flytta runt på dem och inte heller hade ro att ge di tillräckligt länge i taget. Fick därför motvilligt åter insätta henne på p-piller, vilket dock hade snabb effekt. Hon hade dock hunnit övertala mig att flytta ungarna till vår största transportbur där de fick ligga kvar då hon tog väl hand om dem där. Dock är det svårt att hindra kattungarna från att klättra ur den när de väl börjar bli rörliga, och efter några dagar hittade jag mycket riktigt Ferdinand på golvet utanför (han är väldigt rörlig av sig - när han är frisk!), så då blev det till att ta fram kattungehagen. Har inrett den med varma fleecefiltar, värmekudde och så förstås transportburen med värmefilten i. Luna har inte varit helt nöjd med arrangemanget men har till slut accepterat det om jag täcker över större delen av hagen med en tjock filt. 

Det är väldigt roligt att se hur ungarna utvecklas nu då de har större frihet. Alla har vandrat (stapplat) runt och inspekterat hagen. De har också börjat putsa både sig och varandra, samt så smått börjat busa lite - dock önskar nog Elara/Ymir, som är betydligt större och starkare, att det skulle vara lite mer entusiasm och motstånd från de andra. Hon har på alla sätt kommit längst och man kan nu även se små tänder sticka fram. Io/Oberon utvecklas långsammast, men var ju också sist med att öppna ögonen - dock är hen något av det mysigaste och lurvigaste man kan tänka sig, en riktig liten nallebjörn =) Ferdinand är som sagt väldigt liten, men fortsätter i övrigt utvecklas bra och är inte långt efter Elara/Ymir.


21 April - Två veckor gamla och välmående =) Ferdinand har växt på sig, om än kanske inte så mycket som jag helst skulle önska, men vågen har visat + varje dag och motoriskt utvecklas han som han ska. Har inte funnit några tecken på bakomliggande sjukdom så tror att han kommer utvecklas positivt och bli en helt normal och härlig katt han också! Fortsätter handmata 100%, vilket är lite bökigt men han accepterar det bra =) Syskonen är fortfarande svårbedömda gällande kön...har aldrig tidigare haft några problem med att könsbestämma tidigt, men de här två får jag nog tåla mig några veckor till. De är dock helt charmerande och väldigt nöjda med tillvaron - äter och sover mest hela tiden, särskilt Io/Oberon som är den mest välgödda kattunge jag någonsin sett, också den som sover mest. Elara/Ymir är lite mer vaken och ligger ofta på rygg, viftar med benen och plirar med sina fina ögon. Alla tre har ögonen fullt öppna nu (Io/Oberon började öppna sina dagen efter de andra) och är förstås väldigt söta. Har tyvärr inte lyckats fånga det bra på bild då fortsätter ta det lugnt med störande moment, men lovar att det kommer fler och bättre bilder senare. Nu finns ett par på varje kattunge om ni går in på deras respektive sida genom att klicka på deras namn ovan. 


14 April - Nu är kullen 1 vecka gammal, men tyvärr består den nu bara av 3 ungar istället för 4 då rödtabbyhanen sorgligt nog inte klarade sig. Lungorna återhämtade sig snabbt, men han hade fortsatt svårt att äta - vid närmare undersökning misstänktes missbildning av tungan, vilket medförde svårigheter att suga och svälja. Svarta hanen har kämpat på bra, men jag har inte lyckats få honom att börja dia igen, så det är handmatning som gäller dygnet runt. Minskade i vikt dygn 2 och 3 för att därefter sakta öka dag för dag. Han har varit klart minst från start och har till synes lång väg att gå för att komma ikapp syskonen, sannolikt kommer han fortsätta vara långt efter de andra i vikt många veckor till (kommer eventuellt behöva stanna här några veckor extra innan kan flytta till sitt nya hem), men kan i övrigt utvecklas helt normalt - han har t.ex. redan börjat öppna ögonen, precis som den röda. Alla har nu fått namn. Den svarta är helt klart en hane och har fått namnet Ferdinand då min dotter tycker att det symboliserar en kämpe. Var intitalt säker på att den ljusa är en hane och den röda en hona, men är inte alls lika säker längre så tills vidare har de fått dubbelnamn - ett flick- och ett pojknamn. Då Luna initialt var så stressad har jag försökt hålla så lugnt som möjligt kring henne och ungarna, har därför varit mycket sparsam med fotograferande, vilket lett till att jag inte tagit några individuella bilder på ungarna ännu, men det kommer så småningom. 


Sannolikt kommer jag behålla den cremefärgade, vilket innebär att det endast kommer finnas två kattungar tillgängliga för nya hem.



8 April - För 2 dagar sen föddes äntligen 4 fina små kattungar, 3 hanar (svarttabby, creme (mönster? silver?), rödtabby) och 1 hona (rödtabby). Kull 5 kommer kallas månkullen då jag planerar att de ska få namn efter månar i solsystemet - kändes passande då detta blir Lunas sista kull. Tyvärr visade sig en av hanarna (rödtabby) ha kvarstående vätska i lungorna, men då blivit spontant något förbättrad och beslutades tillsammans med veterinär att ge honom en chans med hjälp av antibiotika. Lungorna har förbättrats men tyvärr har han också stora problem med att äta, men är en fighter, så vi kämpar på över helgen som planerat,  risken är dock stor att han inte klarar sig. Övriga tre har initialt betett sig helt normalt och diat bra, men i natt upptäckte jag tyvärr att svarttabby hanen var väldigt slö och inte orkade dia (han är också lite mindre än de andra), misstänker uttorkning då Luna betett sig ovanligt stressad och under natten inte haft ro att ge di i lugn och ro. Dock har han tagit mjölkersättningen bra, så har ändå stora förhoppningar om att det ska gå bra för honom, men ännu är det oklart. Detta känns förstås som en tuff och tråkig start för kull 5, men vi hoppas ändå på det bästa. 


Då det ännu är så oklart hur många i kullen som klarar sig har ungarna ännu inte fått sina namn och jag väntar med att skapa individuella kattungesidor samt fylla i tabellen ovan tills jag ser vad som händer.